Change

Anika

Låtskrivare och sångare under aliaset Anika, poet och aktiv DJ på heta Berlin klubbar som Boiler room, Tresor och Berghain; Annika Henderson har många bollar i luften. Hon sadlade om från en karriär som politisk journalist 2010 och håller numera på med musiken på heltid. Hon är bosatt i Berlin men uppväxt i Surrey, England. På hennes debutalbum Anika från 2010 finns en rad imponerade originallåtar men också flera minnesvärda covers av till exempel Yoko Onos Yang Yang, Bob Dylans Master Of War och Ray Davies I Go To Sleep. 11 år efter hennes första album kommer äntligen uppföljaren: Change. 

Dub, elektroniskt avant-garde och postpunk är genrer som beskriver Anikas sound. Texterna är medvetna, ilskna och slagfärdiga. Hennes röst är monoton och ofiltrerad, ofta skär den sig lite med musiken på ett effektivt sätt. Albumet inleds med Finger Pies och en framträdande bas, vokalframträdandet skiftar mellan prat och sång. Frasen “Some may say that you are / Only interested in one thing / That’s to get your own way” går om och om. Trots att ljudbilden består av ganska få instrument blir den fyllig och intensiv tack vare texten och den vibrerande basen. Finger Pies följs av den mer elektroniska låten Critical. Här träder texten full av vrede och bitterhet fram. “I always give my man the last word / I always give him what he deserves / But don’t forget that little twist of cyanide in his little gift”. Låten är mörk, flätar ihop det punkiga soundet med syntar och poesi. 

Titelspåret Change är mjukare, fyllt med catchy trummor och lättsamma syntslingor. En av albumets “lyckligare” låtar med en text om, som titeln hintar till, förändring. Det mörka, lite beska, återkommer i låten Naysayer. Det är ett stildrag som Anika verkligen bemästrat, hur sången ibland blir ostämd fast på ett väldigt tillfredsställande och kontrollerat sätt. I denna låt hör vi också nyanser av Anikas techno-ådra som smidigt smälter in med resten av albumet. 

Sand Witches är ett spår som profilerar sig starkt, här läser Anika texten. Lyssnaren verkligen sjunker in i låten fylld av atmosfäriska ljud och lyrik. “Say it a little closer / Say it a little clearer on your mother tongue / It’s on your mothers tongue / Creeping toward the edge of it all”. Texten är experimentell och låten för tankarna till poetry slam. När hon flyttade från England till Berlin gjorde hon sig av med sitt Brittiska pass och berättar att låten handlar om känslan att vara en främling i båda länderna. “Sometimes it’s hard to recognize the place i came from” säger hon, och denna frustration och vilsenhet framträder tydligt i låten. 

Vi har nått mitten av albumet och låten Never Coming Back och följs av Rights. Den är bitande och orubblig, har samma frustrerade ton som Critical. Samma gäller albumets näst sista låt Freedom där hon upprepar “I’m not being silenced by anyone / At least not you”. Dessa låtar är stärkande, självsäkerheten i texten smittar av sig på lyssnaren. Albumet avslutas med Wait For Something som har ett helt annat sound än tidigare låtar, den börjar akustiskt med gitarr och mynnar ut i en ljudbild inspirerad av psykedelisk soft-rock. 

Change är ett intimt och experimentellt album. Variationen av sound och text håller lyssnaren på tårna. Hon har behållit sin egna ton från tidigare släpp genom hela albumet, något som hon gör rätt i eftersom det är det som får henne att sticka ut. Den pratiga entoniga sången, de kvicka och dräpande texterna. Musiken som är tung och nytänkande. Det finns en omväxling bland låtarna som inte blir övermäktig utan snarare intressant. Hon har lyckats skapa ett album och ett sound som sticker ut i mängden, så att man redan sekunder in i en låt kan man peka ut att det här måste vara Anika.