quickly, quickly skapade världskänd bakgrundsmusik – nu vill han bli protagonisten i sina egna låtar
Portlandbaserade Graham Johnson, alias quickly, quickly har under de senaste åren fått sina låtar flitigt roterade på Spotifys lo fi-listor och på olika livestreams med musik att slappa eller plugga till. Men med en ålder på 20 år och två album i bagaget gör producenten nu ett försök att bryta sig ur ”bakgrundsmusikgenren” med sitt tredje album The Long and Short of It. Vi ringde upp producenten för att prata om att lägga lo fi-trenden bakom sig och att för första gången sjunga på sina egna låtar.
– Det hela började som en idé. Hela min karriär har bestått av att jag har gjort beats och det började kännas ganska gammalt och trött. Jag var inte riktigt nöjd med var jag befann mig. Tanken av att sjunga på min egen musik har liksom funnits där i bakhuvudet hela tiden. Så jag gav det ett försök.
Graham Johnson befinner sig i sitt hem i Portland, Oregon när vi ringer upp honom. Utomhus kommer röken från olika håll efter de olika skogsbränder som härjar och hettan i staden beskriver han som ”brutal” – på den nivå att han själv knappt vill gå utanför dörren. Därav sitter Graham nu mest inomhus och gör det han alltid varit bäst på och det enda vet hur man gör enligt honom. Musik. Detta trots att han bara en vecka från vårt samtal kommer släppa sin tredje fullängdare.
–Jag lyssnar på så mycket musik och försöker för det mesta komma på ett sätt att mixa alla olika influenser till en sammanhängande sak. Så det blir mycket experimenterande – hur kan jag liksom mixa det här ljudet och få till det här ljudet? Mycket sådant, säger Graham, tar ett bloss av sin e-cigarett, och fortsätter:
– Jag bodde i Los Angeles i typ ett år. Jag spelade in en hel skiva där. Slängde hela skivan, för att jag inte tyckte om den. Flyttade tillbaka till Portland, där jag är uppväxt. Grävde fram mitt gamla trumset från min mammas garage och gjorde om hela skivan. Det var precis innan covid slog till, så det gav mig massor av tid att göra musik. Det fanns liksom inget annat att göra.
Graham beskriver sin tredje fullängdare The Long and Short of It som sitt försök att bryta sig loss från genren hans musik ofta förknippas med. Till detta har han bland annat spelat in riktiga trummor, samarbetat med flera andra musiker och bakat in andra instrument än synt och samples som han är van vid. Allt för att skapa någonting lite mer beständigt.
”En konstig, kanske lite självisk del av mig, ville att folk faktiskt skulle lyssna på musiken, och njuta av den som musik istället för bara ljud medan de gör andra saker.”
– När folk pratat om min musik har de ofta sagt hur de älskar att lyssna på min musik för att sova eller typ skriva kod till. Det är väl coolt och så, men jag fick ofta intrycket att jag la mycket arbete i det jag gjorde men att det i slutet av dagen bara användes som bakgrundsmusik. En konstig, kanske lite självisk del av mig, ville att folk faktiskt skulle lyssna på musiken, och njuta av den som musik istället för bara ljud medan de gör andra saker.
Det var ett brutet ben under den tidiga tonåren som enligt Graham gjorde att han musikaliska karriär tog fart. Efter att ha varit uppväxt i en musikalisk familj och börjat ”spela” (eller banka på) ett piano när han var blott två år gammal, bestod hans tonår av att spela i pop-punkband och skejta. Men efter att ha brutit benet och fått sitta i rullstol under en längre tid upptäckte Graham Garageband, och började skapa olika beats där han ofta blandade hiphop, swing och olika samples. Innan han ens hunnit ta examen från high school roterades flera av hans låtar flitigt på globala spellistor.
– Jag ifrågasätter det där ganska ofta. Är jag verkligen, verkligen bra på det här? Helt ärligt har jag två eller tre låtar som betalar min hyra. Bokstavligt talat: för Spotify lägger in dem i sina spellistor varje månad. Det känns nästan som att man fuskar, för antalet lyssningar på en låt går inte att översätta till antalet fans eller liknande. Folk sätter liksom på dessa listor för att röka till eller bara ha på i bakgrunden. Man vet inte vem som gjort beatet, eller bryr sig kanske inte ens. Det är bara en trevlig atmosfär.
Varför tror du att lo fi-musiken blev så populär?
– Jag tror det är flera faktorer, men två stora anledningar är den här memen med 24 timmars livestream av lo-fi-musik på Youtube med animetjejen. Jag tror helt ärligt det gjorde väldigt mycket för lo-fi. Sen tror jag generellt också att det är en lätt genre att tycka om. Det är bokstavligt talat lätt lyssning. Jag känner väl dock att lo-fi håller på att dö lite, eller har i alla fall potentialen till att göra det. Så med albumet vill jag väl starta upp något medan jag fortfarande kan.
Graham har med The Long and Short of It gjort sig själv till protagonisten i sin egen musik. Han förklarar att han utgått från sig själv i textförfattandet och att han framför allt sjunger om sitt vardagliga liv och sin dagliga, hälsosamma dos av ångest. Men för honom är texten mer en accessoar till resten av låten och det är själva musiken som fortsatt står i fokus. Musik som han hoppas kunna utveckla.
– Jag vill verkligen spela live. Jag håller just nu på att sätta ihop ett liveband för första gången sedan det där pop-punkbandet och tror att det kommer bli ett kul experiment. Speciellt att få låtarna på skivan att fungera i ett livesammanhang. Jag skulle gärna vilja köra helt utan dator, det tror jag kan vara jäkligt kul. Och sen bara fortsätta göra låtar, testa nya grejer och försöka lista ut soundet till nästa album, EP eller vad det nu blir.
Så sant som det är sagt är Grahams polare Zach på väg till hans lägenhet under tiden vi har vårt Zoom-samtal. Graham beskriver honom som en fantastisk gitarrist och berättar att de båda ska försöka hitta nya sound och ytterligare utveckla quickly, quicklys musik.
– Jag känner att jag är på en jäkligt skön plats i livet just nu för jag behöver inte göra så mycket, eftersom jag har releasen så nära inpå. Men jag får väl chilla och ta det dag för dag antar jag. Jag tror inte att jag någonsin kommer bli lika känd som Drake på det här. Jag kommer aldrig komma dit och jag vill heller inte komma dit. Men jag skulle vilja lämna lite mer av ett avtryck.
The Long and Short of It släpptes den 20:e augusti.
