Populärkultur säljer – till vilket pris?
Den som slår på “Populär” får upp synonymen ”Allmänt omtyckt”. Även om det kan stämma med låt oss säga fotboll, är det raka motsatsen till den populära tjejen i högstadiet. Hon har status utan att nödvändigtvis vara omtyckt. Av vissa är hon till och med föraktad. Någonstans mellan fotboll och en cool tonårstjej hittar vi populärkulturen – allmänt omtyckt, men utan status. Av vissa föraktad.
Dryga månaden har passerat sedan Jane Birkin plockade ned skylten. En sorgens tid för världen som gått miste om såväl en stjärnskådespelare som sångerska och modeikon. Också en stor förlust för hennes trogna fans, som nu står utan livskompass. Nog finns det gott om inspiration att hämta från filmer, musik och en av världens mest eftertraktade väskor – The Hermès Birkin Bag – hon lämnar efter sig. Om det inte vore för att Jane Birkin sedan sin död trendar på Tiktok.
Tweenies som för en månad sedan aldrig hört hennes namn målar nu streck under ögonen och bär korgar. Överallt dyker slitna second-handväskor upp utsmyckade med rosetter, kedjor, nyckelringar och klistermärken. Jane Birkin pyntade sin Hermès så. Kanske skulle uppståndelsen roat Birkins själv, men inte Södra Latin-tjejerna som hittade henne först. Deras tidlösa, anrika förebild som skulle åldras som vin har blivit offer för en mikrotrend att likna vid oljig hy. Finkultur har blivit fulkultur.
I dag står teveserier för en stor del av populärkulturen. Det gör att läsandet, oavsett bok, stiger i värde. Plötsligt är det till gagn att läsa skräplitteratur, och bland genrerna är det romance som säljer bäst.
Kvinnor älskar kärleksberättelser, i synnerhet de förutsägbara. Det kunde Janice Radway slå fast på åttiotalet efter att ha intervjuat kvinnor om deras läsvanor. I Reading the Romance beskriver Radway en slags dramaturgisk val med skelett av schabloner, som går att tillämpa på samtliga av de tillfrågades favoritböcker. Intrigen går från en identitetskris till mognad och äkta kärlek – gärna med ett triangeldrama i mitten. Drömmen är alltså att läsa samma bok, om och om igen.
Jag är inte ensam om att hellre fantisera om mitt liv än att leva det
Som fjortonåring älskade jag The Sims. Jag kan stå för mitt förflutna som gamer, däremot skäms jag över att det var mitt eget liv jag byggde upp och spelade igenom, om och om igen. Men jag är inte ensam om att hellre fantisera om mitt liv än att leva det. Enligt receptionsforskaren Norman Holland konsumerar vi kultur just för att bekräfta jag:et och stärka identiteten. Pocketboken, comfort showen eller datorspelet är alltså vår snuttefilt. Med den tätt intill kan vi somna, och drömma stort.
Populärkultur säljer. Med böcker kommer filmatiseringar, och med filmatiseringar kommer fankultur, merch och produktplacering. Ju bredare publik desto bättre – dotter köper Barbie, mamma köper Chanel. Sex And The City har nog gjort mer för konsumtionen än de flesta reklamkampanjer. “I’ve spent $40,000 on shoes and I have no place to live? I will literally be the old woman who lived in her shoes”. Genom att romantisera shopaholics går serien kapitalismens ärenden, som de tyska filosoferna Max Horkheimet och Theodor W. Adorno problematiserade i Upplysningens dialektik från 1944.
Adorno avfärdar populärfiktion som ett slags skräpkultur för avkoppling. Genom att sysselsätta befolkningen med något som inte tär på kroppen, kan batterierna laddas samtidigt som böckerna indoktrinerar status quo. Det är enligt honom ett sätt att hålla kapitalismens ekorrhjul i rullning.
Men att populärkultur skulle vara avkoppling ställer jag mig emot. Inte en enda gång under Grey’s Anatomys 17 säsonger hade jag vilopuls, och som Carrie Bradshaw själv säger: “Shopping is my cardio”.
Serien förespråkar också kontinentala dryckesvanor, höga bodycounts och rökning!
Visst kan man himla med ögonen åt fyra singelkvinnor i New York, men Sex And The City förespråkar mer än shoppingberoende. Serien förespråkar också kontinentala dryckesvanor, höga bodycounts och rökning! Och vänskap, förstås. Inte helt olikt fotboll – öl, betting, bengaler och gemenskap.
Jag vet inte om just det feminist-kortet hade bitit på Adorno, som kanske inte är känd som någon sportfåne. Men det är svårt att blunda för att populärlitteraturen en gång i tiden var feministiskt banbrytande. Romance kom med ömsesidiga krav på äktenskap, affektiv individualism och självuppnåelse. Samma skelett som får kvinnorna i Sex And The City att gå rakryggade up to this day.
Jag kommer leva mitt bästa liv som pensionär. Om och om igen
För att återgå till Radways undersökning visar Reading the romance på en annan viktig effekt av populärkultur: den inspirerar. Kvinnorna lägger ifrån sig böckerna med en känsla av upprymdhet och styrka. Det är alltså inte bara fabrikernas kugghjul som sätts i rullning, utan också de mentala. Och förhoppningsvis är vi heller inga narcissister, utan snarare i en vilsen tid i livet, och kan när bitarna faller på plats njuta av en utmanande klassiker. Även om jag inte spelat Sims (haft utrymme på datorn) på sju år botar spelets blotta existens min åldersnoja. Jag kommer leva mitt bästa liv som pensionär. Om och om igen.
Feel free att spotta på populärkultur tills det kommer siffror på hur många kvinnor som börjat studera juridik tack vare Legally blonde, eller jobbar inom vården efter Grey’s Anatomy. Eller blivit vräkta efter Sex And The City.
Som det borde stå på Adornos gravsten: Vad var det jag sa?
