MÖRK – om att tonsätta ett landskap

Skåne är inte riktigt som resten av Sverige. Människorna är pratsammare, klimatet fuktigare och landskapet plattare. Kulturellt är vi skåningar nog mer lika danskarna än svenskarna, men ändå har vi en hel del identitetsuttryck som är helt unika för oss. Skåne är en halvö med stort ö.

Historiskt så har vi försörjt oss på vår bördiga jord, och därför har bondeyrket och den tillhörande skitigheten blivit något vi ofta förknippas med. Det är lätt att göra narr av det “ointellektuella” i att viga sitt liv åt att ta hand om djur och odla spannmål, och samtidigt se förbi att det naturnära tjänat som en stor inspirationskälla åt dem konstnärer, poeter och musiker som är och/eller har varit verksamma här.

Många av dem väljer dock att endast beskriva ett överromantiserat Skåne; sensommarljus, gröna pilevallar och kluckande småbåtshamnar. Det mörka och smutsiga lämnas gärna åt sidan. Den till synes färg- och livlösa leran som täcker åkrarna om höstarna förtjänar dock också att målas av, berättas om, tonsättas. Ur den kan det nämligen växa upp mer än bara betor; känslor, tankar och ibland till och med karaktärer.

En av de karaktärerna (möjligen också den mest framgångsrike) är Mörk, ett alias använt av artisten Bosse Saxell under 80-talet. I hans musik är det inte snack om kivikasill eller gåsapågar. Istället är det ett sotigt, sorgligt och överlag obehagligt Skåne som målas upp, ett Skåne där vardagen är att sköta djuren och gården, reflektera över varför ingenting händer, längta tillbaks till när saker var bättre och uppvisa symtom på schizofreni.

Under ett samtal med Bosse berättar han:

– Min inspirationskälla var i allra högsta grad platsen jag bodde på med min familj under 80-talet; en gård mitt ute i skogen, strax utanför Höör. Många förknippar väl Skåne med öppna landskap, men för mig blev skogen och skitigheten i den viktigare. Hela grejen var från början ganska spontan, men jag märkte snabbt att jag hade ett stort behov av att uttrycka den delen av mig själv som skåning.

Ljudbildsmässigt låter musiken som om den vore inspelad i en ekande, möglig lada. Det är överdrivet, teatraliskt och stundtals humoristiskt i sin bonnighet, men genom texterna och uttrycket flödar ändå en självklarhet som eliminerar risken för löjlighet. Kanske är detta en av anledningarna till varför Mörk spred sig till en publik utanför Skåne, som egentligen inte kunde relatera till musikens innehåll.

– Det blev stort, iallafall med mina mått mätt. Det var egentligen inte meningen att det skulle växa som det gjorde, Mörk var ju en väldigt hemlig karaktär. Jag svarade inte journalister särskilt ofta, och de intervjuer som ändå blev av gjorde jag i kolsvarta, ljudisolerade rum. Det hemliga och tillbakadragna gjorde dock bara att folk blev kåta på det fortare, och sådär spred det sig norrut i Sverige och i Danmark. I Norge blev det förbjudet att spelas i radio, så där gjorde det ju också något slags avtryck.

I en stor del av Mörks musik nämns karaktären Hill, Mörks alter ego. Mörk är i texterna inte riktigt säker på vad Hill är ute efter, om han är en annan person eller om de är samma. Oavsett så blir Hill i sammanhanget mer än bara en karaktär, han blir också ett tydligt uttryck för en extrem form av ensamhet, flyktighet och en förvrängd verklighetsuppfattning, något som inte är allt för ovanligt i många skånska byar och städer.

– Det finns ingen specifik levande förlaga för Hill, men han fanns, och finns kanske fortfarande, inom mig och Mörk. Hill är den figuren som det är lättast att skylla på när saker och ting går åt helvete, och på så sätt har Mörk genom honom nyckeln till att förbli en oskyldig människa. Detta är dock ingenting unikt för Mörk; alla människor har nog, på det ena sättet eller det andra, en Hill inom sig.

Det som gör Bosse Saxell så unik bland andra skånska esteter är inte bara att han sjunger om det mörka och skitiga, det är också att han i sin musik gör så mycket mer än att bara beskriva företeelser och platser för att ge lyssnaren något lätt att relatera till; han sätter istället själva stämningen i fokus. Detta skänker musiken ett djup som är svårt att jämföra med mycket annat.

– Det skånska soundet bygger på känslan av, och stoltheten över, att vara nära något som flyter. Det kan ibland till och med kännas lite som att hela jävla landskapet flyter, och det märks oavsett var i Skåne du är. Det blir också tydligt om man ser till vår historia; vi är inte särskilt definierade, inte riktigt svenskar och inte riktigt danskar. Det är där det flummiga och förvirrande, men också det sentimentala, i Mörks musik kommer ifrån.

Även om hela Mörks diskografi på fyra skivor släpptes under en tidsperiod på bara fyra år (1986-1989) så utvecklas soundet, texterna och stämningarna en hel del. Skillnaden i tillgänglighet mellan den första och sista skivan är stor. Det går att se resten av Saxells karriär som en naturlig fortsättning på Mörk-tiden, även om det som är utgivet i hans namn inte är teatraliskt i samma benämning.

– Jag skapade visserligen Mörk som karaktär, men han är ju djupare rotad i mig än bara så. I första plattan jag släppte i eget namn, Skörda, så är jag handlingsmässigt fortfarande kvar ute på landet. På det sättet går det en röd, dock något skör, tråd mellan Mörk och mig själv. På plattan jag jobbar på nu finns det en ny version på låten Ribban från Ensam i stan, ett exempel på att många av texterna fortfarande känns rätt för mig, även fast Mörk inte längre är inblandad.

Bosse Saxell är idag nästan 70 år gammal, och 80-talet börjar bli länge sedan. Att spela in musik med de stundtals ganska komplexa analoga metoder som användes då är med god anledning ovanligt nu, men de gav ändå något åt känslan i produktionen som idag kan vara svårt att återskapa.

– Mörk-projektet hade lika gärna kunnat gå åt helvete, men jag tror att det blev så bra som det blev eftersom att jag helt enkelt fick väldigt mycket tid och frihet i studion, då den låg hemma på gården. Den var gammalmodig redan då, och den är än idag den enda studion jag känner till med öppen spis i kontrollrummet. Eftersom att det var just en hemmastudio så hade vi stundtals en del speciella sätt att få de ljudbilder vi ville ha. Saxofonen på första plattan spelade vi in genom att micka ekandet i trappan från studion ner till trädgården, där saxofonisten stod och spelade. Sången är inspelad inuti en bil. Allt det där experimenterandet och finslipandet tror jag var den största anledningen till att Mörk blev just Mörk.

För att helt och hållet förstå sitt sammanhang och syfte som människa kan det ibland vara nödvändigt att tolka det konstnärligt. För vissa tar det lång tid att hitta inspiration och driv, för andra kommer det lika naturligt som hungern. För Bosse Saxell gäller det senare, och Mörk är och förblir ett praktexempel på hur genomarbetat, djupgående och känslofyllt man med musik över huvud taget kan beskriva en miljö.

Mörks diskografi är utgiven på EMI. Skivorna finns tillgängliga på diverse streamingtjänster, remastrade på Polar Studios och uppladdade av HepTown records.