Eurovision 2020 i ett coronafritt, parallellt universum
För första gången någonsin i programmets 64 år långa historia annonserades det att årets upplaga av Eurovision Song Contest i Rotterdam skulle ställas in på grund av coronakrisen. Särskilda situationer kräver särskilda åtgärder, och trots att Eurovision tidigare hållits under inbördeskrig och finanskriser, där drabbade länder har deltagit, gick det inte att rå på monstret vid namn COVID-19.
Eftersom tävlingen ställdes in efter att alla deltagande länder offentliggjort sina bidrag har Eurovision 2020 därmed ett färdigt startfält, och det ett fantastiskt sådant. För att inte låta dessa bidrag gå till spillo och ge artisterna och låtskrivarna den uppmärksamhet de förtjänar, har vi därför tagit fram vårt eget finalfält, med resultatet som hade blivit om vi hade varit allsmäktiga.
Troget till Eurovision-formatet har vi valt de bästa 10 låtarna från varje planerad semifinal, som tillsammans med The Big 5 och värdlandet Nederländerna bildar vår final. Vi lyssnade därefter igenom startfältet och röstade på våra personliga favoriter – and the results are in! Om ni vill lyssna på låtarna på Spotify har ni listan här.
1. Nederländerna: Jeangu Macrooy – Grow
Det här är kanske ett kontroversiellt val till förstaplatsen, men hear us out. Grow är ett 3 minuter långt narrativ, taget direkt från Jeangu Macrooys själ. Vi hamnar mitt i hans inre strider om att älska sig själv, och hur man hanterar det faktum att livet inte blivit som man förväntat sig. Men desto mer av livet han tar sig igenom, desto mer växer han. I takt med att låten byggs upp, bygger han upp sig själv. Något som blir problematiskt med Eurovisions 3-minutersregel är att de flesta låtar tenderar att ha samma struktur, men det var det ingen som sa till Jeangu Macrooy. Som värdland är det inte ovanligt att ta risker, eftersom de alltid är direktkvalificerade till finalen – det här var en risk som verkligen lönade sig. Soulpärlan som är Grow hade kanske inte gett Nederländerna sin andra vinst i rad, men vilket statement det hade varit. Slutet kommer lika plötsligt som livets olika vändningar, och det lämnar en helt mållös.
2. Island: Daði og Gagnamagnið – Think About Things
Islands bidrag har blivit lite av Europas lilla älskling under de senaste månaderna, och det är inte så svårt att förstå varför. Think About Things är stilren, lätt att ta till sig och väldigt, väldigt älskvärd. Över ett funkigt beat med retrosyntar sjunger Daði Freyr om en villkorslös kärlek och förundran till sitt barn. Numret är simpelt på gränsen till parodiskt, men kanske är det just det som gör att det är så lätt att förstå? Inte ett uns av något som skulle kunna benämnas som pretentiöst finns, det är bara en härlig låt och en dans man vill följa med i. Ett (silver)vinnande koncept!
3. Ryssland: Little Big – Uno
För första gången sedan de ryska babushkorna kom tvåa efter Loreen 2012 valde Ryssland att go bananas igen. Little Big är ett stort namn i östeuropeiska kretsar, och de är kända för att driva med ryska stereotyper och för att implementera satir i allt de gör. Med Uno väljer de att anamma latinvågen som i stort sett varit konstant närvarande i musikbranschen sedan Despacito, samtidigt som de lånar Eurovision-estetik som var vanlig på 70-talet (möjligtvis en hommage till vårt kära Abba). Allt som allt? En oemotståndlig, galen partylåt som får en att hamna i trans på rave i södra Spanien. Så galet att det blir genialiskt.
4. Bulgarien: Victoria – Tears Getting Sober
Om Billie Eilish bestämde sig för att samarbeta med Disney är det så här resultatet skulle låta. Mjuk stämsång, bombastiskt orkesterkomp och en viskande sångröst. Låten är väldigt allsångsvänlig, vilket är ett bra element för ballader att ta fasta på, då de annars lätt kan blekna bort i Eurovisionbruset av housebeats och konfetti. I arenan skulle detta förmodligen vara en nästintill religiös upplevelse, med andan i halsen och lederna avslappnade, förlamade.
5. Schweiz: Gjon’s Tears – Répondez-moi
Sedan tidernas begynnelse har franska fungerat som en metod för att smäkta och snärja kärlekstörstande människor. Schweiz väljer att utgå från det och skickar ett bidrag som får en att lätta på garden och falla handlöst för den mörkt lockiga, skönsjungande Gjon Muharremaj. Låten handlar om de stora existentiella frågor som man konstant frågar sig själv utan att få något svar. Kommer det att finnas en framtid för våra barn? Varför tvingas vissa av oss vara ifrån de som vi älskar mest? Resultatet är gripande och omöjligt att slita ögonen ifrån.
6. Litauen: The Roop – On Fire
Definitionen av den konstnärliga sidan av Eurovision, framfört med glimten i ögat. The Roop leker med låten i flera steg: musikmässigt, med hoppande gitarrer och ilande synthar, sångmässigt, med en betoning svår att glömma, och framträdandemässigt, med en koreografi värdig en TikTok-trend. Med andra ord konstnärligt och fullt av meme-potential.
7. Armenien: Athena Manoukian – Chains On You
OCH DÄR fick vi till slut lite twerkvänlig musik i Eurovision, lagom till sekelskiftet. En rejält klubbig trappop-låt som med hjälp av den enkla låttexten sätter sig på hjärnan direkt. Athena Manoukian är synonymt med QUEEN och det känns klart som korvspad att hon med sin karisma hade slaktat scenen med en fet koreografi.
8. Italien: Diodato – Fai rumore
Det här känns som kärnan i den italienska folksjälen. Emotionellt, brinnande, klassiskt. En stilig italienare som sjunger en passionerad ballad, rakt från hjärtat. Om Diodato hade lyckats leverera känsla och röst live hade det här bidraget varit otroligt gripande och något som verkligen hade etsat sig fast i alla våra själar.
9. Malta: Destiny – All Of My Love
Det har nästan blivit tradition att minst ett land kommer med gospelpop varje år, och i år blev det Sverige (som bekant) och Malta. Den här är dock strået vassare produktionsmässigt, med intressanta melodival och med en artist som hela Eurovision-communityt har väntat på. Destiny vann nämligen Junior Eurovision Song Contest 2015, och med tanke på Maltas befolkningsmängd blev hon ett namn som många hoppades på även till den stora tävlingen. 2020 blev till slut (inte) hennes år, och trots att låten har en mer seriös framtoning än Sveriges bidrag känns det som att juryn hade slukat det här i ett nafs.
10. Grekland: Stefania – SUPERG!RL
Saknar ni en etno-banger i startfältet? SUPERG!RL is here, ready to save the day. Ännu en låt som man aldrig hade hört någon annanstans än i Eurovision, och därför gör det så ont att veta att vi inte kommer få se detta i ett påkostat scenframträdande. Verserna är mystiska, och bygger upp till refrängen. Likt en actionfilm byggs spänningen upp än mer när Stefania äntligen sjunger ut, för att sedan avbrytas av ett öronbedövande grekiskt blåsinstrumentsdrop – och magdanscravingen är total.
11. Norge: Ulrikke – Attention
Det enda norska Ulrikke ber om är vår fulla uppmärksamhet, och den tar hon i ett järngrepp. Ett paket som känns så härligt norskt. Ulrikke sjunger återhållsamt och reflekterande i verserna, för att sedan explodera i refrängerna. Och det finns inte en tvekan om att hon menar exakt varje ord hon sjunger. Rysningar genom nästan hela låten.
12. Finland: Aksel – Looking Back
Generellt brukar jag (Ellen) ha lite svårt att kunna ta män med mustasch seriöst, men här kan jag för en gångs skull göra ett undantag. En låt som känns trevlig och… familjär? Tryggt, på något sätt. En liknande känsla som när man efter ett dopp lägger sig på den solvarma bryggan och lyssnar på vattnet som skvalpar under en. Beständigt och oansträngt.
13. Israel: Eden Alene – Feker Libi
Först måste det nämnas att jag (Theo) är något partisk här på grund av mitt etiopiska ursprung. Det här är fyra låtar i en, men på något konstigt sätt så funkar det. Vi har afrobeatverserna, vi har 90-talshouserefrängen, vi har mizrahibeatet, och sist men inte minst: ett etiopiskt dansbreak. Som om inte det vore nog hinner Eden Alene med att sjunga på fyra olika språk. Talspråket “less is more” existerar inte i hennes värld, och ibland är en sån här kulturexplosion allt man behöver i livet.
14. Rumänien: Roxen – Alcohol You
Om vi bortser från den knaggliga engelskan och den malplacerade ordvitsen, så är det här en oerhört intressant ballad. Atmosfärisk, mystisk och dynamisk. Roxen känns, trots sin unga ålder, säker som artist med ett härligt ID i rösten, och det här hade kunnat bli ett moment på scenen. Hon sjunger dessutom i kursivt, and we love it!
15. Tyskland: Ben Dolic – Violent Thing
Efter förra årets näst sista plats (där de fick 0 poäng av publiken), verkar Tyskland ha återhämtat sig och skickar den tyska motsvarigheten till Benjamin Ingrosso, fast med en Felix Sandman-lugg. Låten är en relativt generisk NRJ-låt som är lätt att sjunga med i, och Ben Dolics ljusa röst sätter en prägel på härligheten och gör den minnesvärd.
16. Moldavien: Natalia Gordienko – Prison
En modern Eurovision-ballad på steroider. Den är dramatisk, storslagen och minnesvärd. Lägg märke till kören på den otroligt gripande bryggan innan sista refrängen!
Förmodligen har alla som läser den här artikeln hört The Mamas gospel-banger Move. En värmande låt som är svår att värja sig mot, men i årets makalöst starka startfält hade den tyvärr inte stått ut på samma sätt som den gjorde i den svenska uttagningen.
18. Tjeckien: Benny Cristo – Kemama
Sedan 2018 har Tjeckien verkligen steppat upp sitt game och levererat starka låtar varje år. Afrobeat-inspirerade Kemama är inget undantag, även om det kanske hade behövts en tydligare refräng för att vinna folkets hjärtan.
Om det inte vore för den töntiga DJ:n (som förstås ändå har ett skäl att vara på scen eftersom han är en del av bandet) så hade det här varit ett nästintill utomjordiskt framträdande. Electro-folk när det är som bäst, och vi är oerhört svaga för den östeuropeiska sångtekniken som används här.
20. Storbritannien: James Newman – My Last Breath
När vi nu står mitt i coronakrisen och blickar ut över vårt förlorade Eurovision känns den här låtens titel lite skojfriskt olämplig. Trots det är detta Storbritanniens bästa bidrag på länge. En stabil poplåt som är lätt att sjunga med i, som gjord för att ligga på diverse radiorotationer.
21. Albanien: Arilena Ara – Fall From The Sky
Om Arilena Ara (coolaste namnet i startfältet?) hade kört den albanska versionen av den här låten hade det varit magi. Vackert är det fortfarande, men lite för blekt för att stå ut bland alla modernare ballader.
22. Azerbajdzjan: Efendi – Cleopatra
Det här är ett praktexempel på vad man hade kapat av ett finger för för att se på Eurovisionscenen. Like CleopaTRRRA!
23. San Marino: Senhit – Freaky!
San Marino uppvisar en längtan efter att få vara lite freaky, och som de lyckas! En riktig diskodänga, komplett med funkbeat, färgexplosion och en hypersexuell stämning. Ni opryda kommer att älska detta!
24. Spanien: Blas Cantó – Universo
Spanien är antingen sådär härligt spanska, eller extremt pretentiösa, och detta är det senare. Den här försöker låta som en vinnarkandidat, men lyckas verkligen inte.
25. Slovenien: Ana Soklič – Voda
Vilken sångröst! Ana Sokličs distinkt mörka och kraftfulla röst hade kunnat fylla en arena med råge. En mycket vacker låt, men efter att den sista tonen har klingat ut är det väldigt svårt att från minnet återge vad man precis hört.
26. Frankrike: Tom Leeb – Mon aliée (The Best in Me)
Att spela på stereotyper, fungerar ofta bra i Eurovision. Här blir det dock extremt slätstruket, och trots en helt orimligt snygg artist går det inte förbise att detta bara är en extremt tråkig smörballad (skriven av John Lundvik!).
Text: Ellen Algren och Theo Hafström
