Diktsöndag: vecka 1
Oavsett om man vill det eller inte så är året nu i full gång. Skolor och arbetsplatser fylls igen, swishen för nyårsmiddagen trillar in och när man väntar på bussen ligger det kanske ett blött, solkigt nyårskonfetti kvar mellan torgets kullerstenar.
En konsekvens av detta är att man nu är mitt i att uppleva alla ”årets första”. Årets första regn, årets första faktura, årets första pasta pesto. Årets första diktsöndag, med era insändardikter, ska självklart också finnas. Och den kommer här!
Har du skrivit en dikt som du skulle vilja få publicerad hos oss? Mejla den då till red@34.88.146.232.
Pendling
Mannen i en busskur
Svart jacka, ljusa jeans
Ingen rörelse:
Onsdag
Torsdag
Två dygn i periferin
Från min plats på bussen
Jag ringer ambulansen
Han måste vara död
De tar nog hand om
Det är okej
Någon tar hand om
Han är kvar
Jag ser honom
Morgon
Han är inte längre still
Kväll
Vänster ben skakar
Lördag
Söndag
Är han död nu?
Jag vill fråga hur han mår
Vad fan han håller på med
Om jag kan hjälpa
Snälla svara:
Nej tack men fint att du frågar du är en god människa
som bryr dig om en främling. Du är så DUKTIG
så otrolig, så unik
Finns han?
Om inte jag ser honom
Han ser på mig obekräftade
Hans blick är inte vädjande
Inte snäll
Jag blir sur
Men skit i det då
Sitt där
Om du vill
Finns jag?
Om han inte berättar för mig
Vilken bra person jag är
Hanna Bolander, @bolander.jpg
Klädskåpet
Struttar runt som en idiot
nedför stadens gator i alltför stor kostym
Det kändes så bra där hemma
vuxen och kvinnlig med knytblus, krås och målade läppar
Kavajen stulen blott för en kväll från mammas klädskåp
detta mörka rum bärandes på halva mänsklighetens hemligheter
Där hör jag viskningar om det givande köttet, undangömda från historiens lupp
stelnade som bärnsten i själva alltets knakande fogar
De vill från detta gyllengula helvete bryta sig loss
jag vill lyssna men vet inte hur
Där lever Karin, medlaren som bevittnat det kungliga våldet
galenskapen som trots hjärtat inte kunde hindras
Trängd bland manchester och sammet
ensam och bedragen med pipkrage, pärlor och regalier
För evigt vid foten av piedestalen, älskad av ingen
endast sedd av ett par ögon dränkta i illusion
Där lever Filomela, den tunglösa talaren som genom tråden förkroppsligat Offret
vilsen bland kläder av samma trådar
Strypt och tystad av lindorna i svart, vitt och purpur
flyger hon runt och söker åhörare
Säg mig Filomela, vad betyda en tunga
om De inte har själ med att lyssna?
Där lever Jag, hattflickan iklädd alltför stor kavaj
som mannens öra vill ha men aldrig kommer få
Innästlad i klädskåpet bara för en stund
blir jag ett med vestaler, nattfjärilar och regenter
I mörkret har jag funnit ett hem
långt ifrån den stora stadens indifferens
Hörd av blott de ohörda
säg mig Klädskåp, är du kvinnans enda lott?
Antarktis
På Antarktis isar ligger jag och flyter
är det inte sällsamt ändå hur skuggorna stiger?
Dina händer vandrar över mitt kötts klyftor
medans jag är fast på isflaket, kvävd av snön
Från inget till allt på ett enkelt hjärtslag
ligger jag på din säng och vandrar över allt som skulle varit
Jag flyter med strömmarna
för evigt denna is
I dina ögon dansar Hat med Akvavit
medan mina artärer blir till vener
mina kapillärer till myrgångar
Var detta allt som blev?
Mina tankar vandrar över psykets klyftor
toppar av eufori
dalgångar av leda, jag tänker på dig
Hur jag stretade för
en blick
en beröring
en banalitet
Hur jag vandrade för Dig
En torsdag uppfyllde du min önskan
kalla och ensamma i den fjärde staden
Nej, nej, nej
detta var inte allt som skulle bli!
På isen dansar mitt röda med ditt vita
en blid omfamning efter våldets vals
Din värme var hård och skakande
för evigt oberäknelig
Men säg mig K,
för ett liv i Antarktis kyla
fanns det någonsin alternativ?
Maya Kastlander
Ett svar
Och där sändes ett sms
Några klick några ord och några klick
Se hur lätt det är
Men är det lika lätt att förstå känslan
Känslan kan inte utföras med några klick några ord och några klick
Ett försök skadas aldrig
Men vad är meningen när känslan alltid förblir obesvarad
Ett sms
En känsla
Ett svar
Kanske inte svaret hjärtat begär
Men ett svar
Några klick några ord och några klick
Energin som lades ner på svaret säger ändå något
Kanske finns det trots allt en känsla
Någonstans bakom energin till några klick några ord och några klick som sedan blev till ett svar
För varför annars svara
Vilma
