eat sleep rave repeat i skogen
jag vill till skogen o gömma mig där ibland
bakom den stora stenen som kallas gubben
bredvid den mindre stenen som kallas gumman
när någon kommer ska jag försiktigt gå runt stenen
så dom inte ser mig när dom passerar
utan att se varandra smyger jag runt stenen
sådär som i film
jag vill lägga mig på den jordiga marken
den som är mjuk
o pulserar av liv
jag vill sova där när myrorna kryper över mig
vara en del av alltet
jag vill äta omogna blåbär för jag älskar blåbär
jag kan äta dom omogna blåbären
o lite harsyra
då dör jag i alla fall inte
vatten är en annan fråga
kanske kan jag ha med mig eva solovattenflaska
en sån som alla på utbildningen hade
o som jag också hade
jag vill klättra i ett träd
högt högt upp
men det är barrskog o grenarna börjar så högt upp
jobbigt pga barr i ögonen
så det kan bli svårt men jag vill
jag vill sträcka mig mot en rutten gren som brister
det var nära ögat
jag vill till skogen o gömma mig där ibland
leva i tystnaden o ibland i musik från telefonen
kanske eat sleep rave repeat på hög volym
dansa runt som jag aldrig dansat förr
eller alltså jag dansar ju inte alls
så det vore en premiär för träden
jag önskar jag hade långt hår då
så jag kunde slänga med det sådär fräckt
det önskar jag
text: Wilma Nordlund, 22 år, Göteborg
Sprickdalslandskapet
Det var bara det att våren var så mycket mer vårlig vid moränen
och så det med att den andra egentligen bara älskades av den första när den andra grät.
text: Levina Storåkern, 21 år, Oslo.
Strapatser
På språngmarsch genom snåriga passager
Knäsvaga infall kantar den oupptrampade vägen
Kött, ben och blod utan animation
Knappast ädel är den ofrånkomliga lidelsen
Burna bördor blir till affektbetonat kapital
Rustningen rostar allt eftersom
Tynger likt en brynja krigarens sargade kropp
Passgång genom själsdödande omgivningar
Sakta men säkert på väg mot upplösandet
Motgång som medgång lämnar en kall
Ett förhårdnat skal har blivit ens pansar
Ogenomtränglig för både smicker och smäda
Borttappad på rutten till självförverkling
Ett söndrigt ego som är trasigt och nedbrutet
Kravlandes genom smuts och sot
Slutligt stadium innan självförbränning
Upplysta farleder ersätts av dunkla gränder
Vrår i vilka unken självuppoffring råder
Utmattning till följd av ansträngning
Godtroget kringflackande i hopp om
undsättning
Ansträngd och utmattad utav en
desillusionerande verklighet
text: Eric A.L. Axner, 23 år, Hindersbo
Förlorat ord
Jag försökte måla en tavla till dig.
På natten
men sömnen föll in.
Jag kunde inte fokusera.
Som den här dikten också
har förlorat ord
innan den skrevs.
Kvitto
Jag kände honom inte ens,
då när han satt där och rökte och jag
frågade om en tändare.
Och alla platser jag mött bleknade
plötsligt bort som ett gammalt kvitto
någon tappat i parken och som folk
sedan trampat på.
text: Lydia Farde, 20 år, Stockholm
