TIDE

Yari Blue

Yari Blue har på egen hand skrivit, producerat och framfört alla nummer på sin korta, känsloladdade EP TIDE, som släpptes på alla hjärtans dag. EP:n handlar om kärlek, känslor och relationer, där Yari Blue hämtar inspiration från bland annat James Blake och Moses Sumney och sjunger om efterdyningarna av en relation som gått isär.

Låtarna går in på de detaljer och tankar som slukar upp en när kärleken inte längre besvaras, och på dem utforskar Yari sig själv och sitt känslomässiga tillstånd. “What’s the synonym to fine?” undrar hon över ett neosouligt beat som håller hennes — och lyssnarens — hand genom tankeprocessen som alla kan känna igen sig i. Yaris framförande blandar sång och spoken word i försök att lista ut exakt hur det känns i sjungande stund. ”Don’t mind me and my pure ass thoughts, when all I feel is love” fortsätter hon, som om hon bär på alla känslor i världen och försöker att inte skrämma iväg den som lyssnar på skildringen av de intensiva känslorna som hon upplever. 

Därefter följer ett musikaliskt passage som är rikt på detaljer och visar en styrka som utmärker Yari Blue som artist: i och med att hon själv har fullt mandat över sitt skapande behöver hon inte begränsas av normer och konventioner eller kompromissa med sin vision. Därför känns det som att varenda sekund av EP:ns 11 minuter används till fullo, och här ryms det som en annan artist kanske hade behövt 30 minuter för att kunna förmedla. Här hörs inspiration från James Blakes förvrängda vokaler och Moses Sumneys desperata ljudlandskap, där spänningen i texterna som framförs speglas i instrumentalen som fyller i det som texten inte kan uttrycka.

En annan sak med texterna är hur hälsosamt de bearbetar ett uppbrott. ”My dreams will stretch for always, even knowing all things change” är ett citat från EP:ns sista låt I Hope They Never Change. Även om smärtan är, nå, smärtsam, så kan den inte sudda ut de drömmar, minnen och förhoppningar som en annan människa har fått oss att uppleva någon gång under vårt liv. Allt vi genomgår kan i bästa fall lämna oss med minnen vi varsamt håller i vår själ, och denna bitterljuva insikt lyckas Yari fånga på TIDE.